Vade mecum mi amicus

Äntligen. Äntligen. Nu har staden Göteborg fått höra av oss. Förtrycket av våra älskade vänner har pågått in absurdum. Det finns ej ord för den kämpaglöd vi känner inför den uppgift vi företagit oss. Allégården har alltför länge tornat upp sig mot det blå, med sorg i och missaktning mot dess grundvalar. Dess stenindivider.

Detta projekt behandlar Allégården, eller det Dicksonska biblioteket, som det också kallas. Här följer ett utdrag ur det kommunala bostadsbolaget Higabs beskrivning av styggelsen:

” Källarvåningen är utförd i mörkgrå granit och fasaderna är klädda med gulbrunt tegel. Huvudingången är omsorgsfullt utformad med exklusiv kalkstensdekor och rikt utsmyckat entréparti i trä. Många fönster är ursprungliga och har en tidstypisk smårutig indelning överst.”

 
Vem gör detta mot andra individer? Vem bygger något av kännande, medvetna varelser. Betänk det absurda i att bygga ett hus med homo sapiens som material. Att den nya hörnsoffan är sammanfogade släktingar, ditlagda efter senaste släktträffen. Farmor får bli en gungstol. Kusin Berit en fotpall.
 
Nej, nu har vi på Stenarnas Vänner ännu en gång höjt våra banderoller och tågat ut för att kämpa. Vi ska segra, inget annat.
 
Ove Bumhlin, ordförande, Stenarnas Vänner
 
stv.ove.bumhlin@spray.se
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s