Omnia æqualem – Alla lika

Som många av våra medlemmar har noterat finns en relativt hög andel av stenar i vår landsände som har bakgrund från andra delar av jorden. Dessa har i flera fall påträffats missanpassade av en rad olika anledningar. Precis som i människans värld finns det stenar som har svårt att känna samhörighet med andra kulturer. Det kan vara att de är rädda eller helt enkelt har en avig inställning utan någon egentlig grund och på så vis tar avstånd och i vissa fall visar en fientlig inställning mot andra stenar. Denna styggelse har vår förening börjat titta på och kommer ta fram ett åtgärdspaket så att alla stenar ska kunna känna en samhörighet med varandra. Oavsett var de befinner sig.

Ove Bumhlin, ordförande, Stenarnas Vänner

stv.ove.bumhlin@spray.se

Annonser

Cógito, ergo lapis

Somliga lärde hävdar att fullständig empati aldrig kan uppnås – att fullständig medkänsla blott existerar i det mänskliga medvetandets överdrivna tilltro till sig självt. De menar att fullständig empati snarast är ett ideal som hägrar bortom den mänskliga armslängdens avstånd. Trots detta, menar de, måste vi människor ståndfast och fortsatt ha detta ideal som ledstjärna. Vi får aldrig vika av från den humanistiska vägen för att trampa in på mörkrets sidostigar, för där härskar endast lidande och alienering.

Vi på Stenarnas Vänner är beredda att hålla med. Vi kommer aldrig att kunna begripa det känslospel som tar plats bland individer i ett förtryckt kollektiv. Men vi har gjort flera ansatser för att försöka krypa in under skalet på de förtryckta, för att se med deras ögon och tänka ur deras perspektiv. Som ett led i detta har vi bedrivit workshops där deltagare har fått ingå i s.k. stenlajv.

I dessa stenlajv-workshops har deltagarna fått agera stenar i olika förnedrande situationer. En dessa hade en historisk prägel och gick ut på att deltagarna föreställde stenar vid byggandet av en medeltida fästning. De fick då kura ihop sig i fosterställning medan de blev staplade på varandra i formen av en mur. Där fick de sedan ligga på varandra medan en katapult kastade artificiella stenar på dem. Allt detta för att krypa in under skalen på stenar och känna på den förödande behandling dessa fått utstå genom årtusendena. På sikt tror vi att sådana arrangemang kan skapa en större publicitet för stenarna och deras bedrövliga situation.

Sten i ett tidigare liv?

I vår förening samt i möten med systerorganisationer har vi länge debatterat huruvida det kunde vara möjligt att somliga människor varit stenar i tidigare liv. För vi i föreningen har länge funderat över hur det kommit sig att just vi börjat kämpa för våra kära stenfränder. Den enda rimliga förklaring vi har är att samtliga medlemmar i föreningen varit stenar i sina tidigare liv och därför kan uppbåda den empati som krävs för arbetet med våra vänners rättigheter. Detta tror vi är skillnaden på oss i föreningen och på de tanklösa själar som inte deltar i vår heroiska kamp. Människorna där ute som overksamt låter de nedtrampade tryckas ned änmer, utan att sträcka ut en hjälpande hand. En dag ska vi öppna era ögon och ni skall se.

Ove Bumhlin, ordförande, Stenarnas Vänner

stv.ove.bumhlin@spray.se

Hinc robur et securitas

Härav styrka och säkerhet. Somliga känner förmodligen igen dessa bevingade ord som Sveriges Riksbanks valspråk. Hos oss, Stenarnas Vänner, infinner sig en varm känsla när dessa vackra ord artikuleras. Inte för att vi nödvändigtvis ligger riksbanken nära, utan snarare för att vi känner igen oss själva i budskapet. För outtröttliga står vi ståndfasta, medan orosmoln i fjärran tornar upp sig och Murphys lag hotar sänka vårt skepp. Det är då vi är som starkast – när vår kampanda ytterst sätts på prov. Detta har vi nu bevisat i både själ och hjärta. Vår käre vän Ove Bumhlin fick för en tid sedan av misstag i sig en kanelbulle kontaminerad med vetemjöl.

Gluten har närmast visat sig vara hans kryptonit – det enda som på allvar kunnat hota hans besinningslösa envishet – därför också något som fick honom att under en period sväva mellan liv och död. Ove är nu på bättringsvägen, även om hans tarmflora enligt läkarna aldrig helt kommer att bli återställd. Vi på Stenarnas Vänner har under denna svåra tid lagt allt vårt arbete åt sidan av hänsyn till Ove. Nu ser vi fram emot att åter skrida till verket, under sommarmånadernas gynnsamma förhållanden.

Torkel Burducz, sekreterare och professor emeritus i själavård, Stenarnas vänner.

stv.torkel.burducz@spray.com

 

 

Stenarnas vänner, kära vänner

Vad som föranleder detta uppehåll av nya inlägg om projekt som vår förening företager sig är att en av våra medlemmar råkat ut för en olycka, och därför disponeras all vår vakna tid till att stötta och hela vår käre vän. I sinom tid kommer vi dock att återuppta vårt idoga arbete och våra strävanden för rättvisa. Vidare uppdateringar kommer inom kort.

Torkel Burducz, sekreterare och professor emeritus i själavård, Stenarnas vänner

stv.torkel.burducz@gmail.com

En ledamot lämnar oss

Vi på Stenarnas vänner kan nu meddela att Aave Müllhausen, samarbetspartner och ledamot, lämnar oss med kort varsel för andra uppdrag. Stenarnas vänner önskar henne en futurum exactum av lycka och välstånd.

Ove Bumhlin, ordförande, Stenarnas vänner

stv.ove.bumhlin@spray.se

Ad hoc lapidem – för stenarna

Med stor glädje kan vi nu förtälja att nästa punktmarkering av ett problemområde att börjat bearbetas. Ett synnerligen tydligt utslag av ”black noise” har identifierats i samklang med Naturhistoiska museet i Göteborg. Med detta vill vi klargöra att det är en av flera indikationer på att de otaliga stenar i närområdet har en ohälsosam relation till varandra. Det förkommer osämja och rena trakasserier, varför vi känt oss nödgade att ingripa. Inte helt osannolikt har detta en påverkan på allt som existerar i närmiljön, och detta riskerar därför att växa till en ohanterlig olägenhet. Vår tilltro till Naturhistoriska museet och den samarbetsvilja de är kända för gör dock att vi känner oss trygga och säkra på att få tillgång till området med instrument och hjälparbetare för att lösa konflikten.

Torkel Burducz, sekreterare och professor emeritus i själavård, stenarnas vänner

stv.torkel.burducz@spray.se

Ad majorem lapidem gloriam – inte utan kamp

Samhällets högintensiva attrition. Av allt som saknar talan – allt som saknar hävdens makt, finns få eller en ingen som mäktar stå emot. Jag talar så klart om stenar. Kvarts, gnejs, marmor – hur ska vinden kunna vändas för att höja dem till jämlikhet? Hur ska de kunna dela våra rättigheter?

När inte människan kan se till sina egna, hur ska då hen kunna se till andra? Jag talar så klart om de handikappade, de röstlösa, de svaga och de bortglömda. De är precis som stenar, utan sina rättigheter. Detta för att statsapparaten, och i förlängningen vi själva inte förmår se bortom vår egen trångsynthet och våra egna själviska behov. Varför finns inte i Sverige lagstadgat att du ska ha rätt till ditt språk, om du är i behov av talsyntes eller annan förstärkande kommunikation, till exempel?

Där finns grunden till problemet – där finns roten till rötan och det onda. Samhällets ignorans mot det som existerar, men inte syns och hörs mycket nog. Det som krävs är att problemet kryper upp på svenssons farstukvist, att det blir påträngande och obehagligt. Att det inte längre går att nonchalera och avfärda. Att det inte är ett fantasifoster.

Därför ger detta mig och föreningen en övertygelse om att det vi kämpar för inte bara är för stenars väl och ve, utan även för resten av samhället. Resten av världen.

Ib Johansen, ledamot, Stenarnas vänner

stv.ib.johansen@spray.se